Tredje gången gillt sägs det, så nu får det fanimej ta och räcka! Tredje "förkyldningen", eller vad man nu skall säga, i rad. BLÄÄÄÄÄÄÄ. Först hade jag en version med rinnande näsa, sedan en med svullna körtlar i och på halsen och nu en som slog mig likt blixten igår. BOOM och så var Bella tvungen att sova hela eftermiddag/kväll. Tog pulsen på mig när jag vaknade en liten stund efter att ha sovit i en timme eller så, och jävlar, vilket marathon hade jag sprungit i sömnen? Så, intelligent som jag är, hade jag tänkt att ta det lugnt i någon dag nu. Sen får den här skiten änna ta och ge sig. XD



Hämtade ut ett litet paket idag på posten (skulle egentligen ha hämtat ut det igår samtidigt som jag skulle handlat mat, men med tanke på gårdagens form fick allt det skjutas upp helt enkelt) som innehåller en liten, liten present till Sara som fyller 21 näst, nästa helg! Och eftersom jag inte kan vara hemma i gbg på hennes födelsedag så får hon komma till presenten! Hihi, mycket bra logistik om du frågar mig. ;)

Peace out! <3

Först och främst börjar jag med att säga det självklara: att vi alla har rätt att tro precis vad vi vill och att alla har rätt att ifrågasätta religionen i sig, men inte någons tro.

Jag har ett ganska lustigt förhållande till just religion, eller kristendomen rättare sagt, då vi lever i ett traditionellt sett kristet land. När jag var liten gick jag i kyrkokör, det var min väg in i kyrkan, men framför allt sången. Mer om det sistnämda någon annan gång. I och med att jag gick och sjöng en gång i veckan i kyrkan blev jag som många barn, lite smått... profilerad, om man säger så. Tyckte det var fult att svära och missbruka Guds namn, etc. etc. Och ju äldre jag blev, desto mer kristen blev barnkören, så att säga. Och någonstans där drog jag mig ur och slutade tänka mer på kyrkan och kristendomen, eftersom det liksom inte kändes som något annat än vad jag var.



Sisådär 10 år senare har jag kommit lite längre i mina extenstiella frågor och är mycket mer säker på vart jag står (och kan förklara det, något en 10-åring inte riktigt kan...). Idag anser jag att religion och tron på Gud inte är något annat än en förlängning av individen. T.ex. när det känns svårt och man inte hittar motivation i livet så finns Gud som en förlängning av den man är, i och med tron på denne Gud finner man också tron på sig själv och finner styrkan att fortsätta. Något världens politiker och andra maktmän genom tiderna har tagit väl vara på, delvis för att ena folk, skapa sammanhang och följsamhet, delvis för att splittra männsikor, utnyttja och manipulera. Varför? Eftersom det funkar. Svårare än så är det inte.

Jag ifrågasatter inte de som tror på Gud. Självklart får ni tro vad ni vill och funkar det för er, så varför inte? Lika lite som ni kan bevisa att Gud finns, lika lite kan jag (eller någon annan) faktiskt bevisa att Gud inte finns. Detta gör att religionsfrågan är en öppen fråga, till vilken det inte finns några rätta eller felaktiva svar. Bara teorier, kompromisser och en stor portion tro.

Jag tror inte att det sitter en allsmäktig person eller varelse av något slag och bestämmer över universum. Jag tror att universum har sina egna lagar, ett tillstånd där det alltid måste finnas balans. Och med miljoner och åter miljoner människor, djur, partiklar, atomer och krafter uppstår aldrig en totalt jämvikt, om ens för någon millisekund. Därför vet vi att det enda bestående är förändring. En tippning för att återställa en balans i ett sammanhang som är för stort för att vi skall kunna förstå.

Jag vet om att mina teorier påminner lite om de tankegångar som finns i öst, men det är inget annat än just tankegångar. För jag känner inte att det finns någon religion som skulle kunna innefatta alla människor och deras värderingar, tankesätt och syn på livet. Och jag anser att religion inte är något värdefullt. För mig.

Peace out! <3

Hellu! Idag hade jag tänkt att skriva om ett fenomen som jag tror att alla tjejer känner igen. Nämligen detta med profilbilden på facebook och speciellt de profilbilder som tillhör "helgens ragg", så att säga. Vi tjejer har i regel alltid den-bästa-bilden-som-någonsin-tagits-på-mig-like-one-in-a-million-bilder som profilbild (är jag en utav dem? oh ja!) snanare än en bild som visar hur vi ser ut. Killar däremot... *suck*...


Typ normal tjejbild...

Tänk en måndag förmiddag, då alla undrar vad som hänt i helgen och vem killen är som ditt hemlighetsfulla leende syftar på när frågan om du fick något ragg kommer. Helt plötsligt så måste du ta fram denna kille på facebook eftersom alla vill veta hur han ser ut och tadaaaa:



Tystnaden som uppstår när tjejers uppspelta förväntan övergår till ett: "...ok.........?". Och så kommer "men han äter ju inte pasta hela tiden..." och "han ser bättre ut i verkligheten" tillsammans med "vet inte varför han har den som profilbild men..."

Och detta händer nästan varje gång! Så gott som alla tjejer vet vad jag menar, och nej, jag föreslår inte att alla killar måste gå och ta "perfekta" bilder till sin facebookprofil, men snälla, ni kan väl åtminstone ha EN bild någonstans i erat album där ni inte ser ut som kompletta dårar?

Visst, det kanske var fett najs i Åre 2010 med grabbarna, men 2 år senare är det inte lika coolt att ha rödbränd-skidmask-kille-skrikandes-med-idominläppar-bilden. Eller en bild där ni käkar pasta likt en osexig pippi långstrump. Need a scissor? Självklart skall man få vara kul och spontan. Men det vore najs att se hur ni ser ut också. Speciellt när ni alla bara raggar upp "supermodeller" (med tanke på våra profilbilder, haha).

Peace out! <3

P.S. Nej, killen på bilden är inte ett ragg till mig (så taskig är jag inte!), utan en klasskamrat som gett mig tillåtelse att lägga upp den här bilden som ett prima exempel. Och till alla er tjejer som har något skruvat i hjärnan och väldigt gärna skulle vilja dejta denna pastakille: han är mucho occupado med sin tjej. D.S.

En sak som jag stör mig på, eller rättare sagt viss egenskap som en hel del människor besitter, är de som tar sig själva på alldeles för stort allvar. Som att man måste vara perfekt, perfekt, perfekt hela tiden, även klockan halv sex på morgonen eller klockan tre på natten, x antal öl senare. Folk som inte kan driva med sig själva eller ens visa upp ett uns av självironi är de tråkigaste jag vet. Det blir så mycket exemplariskt perfektum att man bara vill kräkas. Var är mänskligheten? Och allt det skojiga?


Liksom hello boys!!! Hehe... CEPE!!!! (men så får man inte säga, så därför säger jag rabies istället)


Eller som dom här... julgran på huvudet... världens fulaste baddräkt... i fulaste poserna ever...

Det här är jag. Utflippad, lite lagom störd och med en hel portion självironi. Orka vara normal, jag föredrar att vara mig istället. Och nej, för alla som undrar, jag har ingen diagnos med någon form utav bokstavskombination. Jag är bara en helt normal (ok, den kan diskuteras, men ni fattar poängen) brud som är trött på att alla skall vara så himla perfekta hela tiden. Som om världen gick under om din pojkvän såg dig utan smink? Eller kassörskan på ICA? Eller om en random person på bussen skulle se dig med inte-helt-perfekta kläder. Eller onoppade ögonbryn.

WHO CARES!!!???

Dom ser dig ändå 364 andra dagar om året och kommer med ganska liten sannolikhet att döma dig för att du den 365:e dagen råkade ha en liten, liten fläck på tröjan som ändå inte syns utan mikroskåp. Fan, jag gick till skolan i min underbara onepiece som inte bara var (hör och häpna) en storlek för liten, utan också hade en jättefin äggvitefläck på sig (och ja, det var inget annat än äggvita, annars hade jag fan inte gått till skolan med den. uuuurk!). Gissa hur många som såg det? NOLL! Gissa hur många som anar att min onepiece är i XS (I had that size like years ago...)? NOLL! Så sluta vara så jävla perfekta och LEV LITE UNGJÄVLAR!!!!

Det var allt damp (förlåt, rabies heter det) för idag. Tenta imorgon... BLÄÄÄÄÄÄÄ!!!

Peace out! <3

Stress är en lustig sak som jag inte gillar. Speciellt när man blir lite småsjuk i samband med den. Nope, I hate it. En sak som jag däremot gillar heter Gina Dirawi (aka Ana Gina) och är en gammal bloggare och vloggare på diverse olika sidor som nu blivit en av tre värdinnor i Melodifestivalen. Och som mina kära föräldrar sade, trots att dom aldrig sett eller hört talas om henne sedan innan; det hade räckt med bara henne. Hon äger verkligen som prgramledare och hade lätt kunnat axla den rollen helt själv och dessutom ägt stenhårt, trots att många andra trettiplussare (för att vara snäll) aldrig sett henne innan.



Och fy fy fy på äckel-Torsten gubb-Flinck som tog henne på röven mitt framför hela svenska folket (rökt lite för mycket brajj?) och awesome av henne att igår visa sitt statement genom att denna vecka ha en skylt på rumpan med texten; RÖR EJ!

På tisdag har jag tenta i Medicinska ämnen 1, yay! Ett sjukt stort ämne om hur mycket som helst som man skall ha djupa kunskaper i och sedan tenta av i sex delmoment (sex olika ämnen alltså). Yay...

Så, nu återstår inget annat än att djupdyka ned i nörderiets nörderier.

Peace out! <3

Eftersom jag har varit lite småsjuk i hals och näsa ett tag har jag vilat från träningen i exakt två veckor idag (mes? kanske, men har länge varit den som tränat med feber och all möjlig skit och vet att det inte lönar sig i slutändan) förväntade jag mig att dagens BodyCombat pass skulle bli nästintill outhärdligt. Gissa om jag blev förvånad när passet flöt förbi utan att jag dog? Det gick ungefär som vanligt. Visserligen inte som min "bästa" dag, men ändå!!



Åker hem till loveli Göteborg imorgon eftersom min pappa fyller år imorgon och på lördag (ja, han har två födelsedagar, long story...). Blir svettigt på lördag när man skall försöka få ut så mycket av dagen som möjligt (utan att vara död på söndag). Men ja, vad göra?

Ska försöka att inte röra en awesome god choklad som ligger brevid mig på skrivbordet... Marabou Sensation Macadamia and Honey. SVÅRT!!!!!!! Men jag kommer behöva den imorgon på tåget, så se men inte röra!!

Peace out! <3