Ok, jag vet att man egentligen använder sådana här titlar på relationsinlägg med subtexter som "killar är svin", "modets baksida" eller liknande, men jag tänkte gå lite "out of the box" och skriva lite grand om min ugly truth, eller ugly past om jag skall vara riktigt ärlig. För trots att jag anser mig själv se rätt bra ut idag så har det inte alltid varit så. Och nej, jag pratar inte om sådan vanlig tonåring-med-dålig-självkänsla-syndromet som alla lider av lite då och då. För visst, jag kanske inte vaknar upp varje dag och tycker att jag är det sexigaste som någonsin vandrat på denna planet, men en gång i tiden... om jag får säga det själv... så var det rätt illa. Nedan ser ni varför.


Ursäktar flabbet på bilden till vänster...

Båda bilderna är tagna en molnig sommardag. Båda två är tagna en "bra" huddag. Båda två är 100% oretuscherade. Och jag är helt och totalt osminkad på båda.

Och ok, man kanske inte ser helt och hållet på bild hur illa det faktiskt var, men illa var det. Och att gå omkring och säga att jag inte alls mådde dåligt av det vore ren och skär lögn. ALLA med acne stör sig på det. Alla som har acne ser inget annat än en stor infektion i spegeln, snarare än sitt eget ansikte. Alla som lider av acne får problem med sin säkerhet, känsla och förtroende för sig själva. Alla kväver en liten del av sin personlighet för något som ibland täcker upp till 20% av kroppens totala hudyta.

Folk runtomkiring ser finnarna i ansiktet och säger; "pilla inte på den så går den bort om några dagar". My ass it does! Gäller nog de flesta tonpringar med några småfinnar i pannan, men när man har acnecystor i ansiktet, på ryggen, bröstet och speciellt i öronen gör fruktansvärt ont och är nästintill omöjligt att få bort. Läkningstider på cystor tar minst 2-3 månader och sker aldrig utan ärrbildning, hur bra du än behandlar det. Ibland får man permanenta nervskador efter att cystan tryckt på en närliggande nerv, som aldrig läker.


Svartvita bilder är ett vanligt förekommande
fenomen hos acnedrabbade, pga. rödheten.

I takt med att jag fick fler finnar blev jag också mer och mer expert på att dölja dem, ibland såpass bra att inte ens mina familjemedlemmar kunde se hur illa det var. Jag gick i princip aldrig ut utan smink. Och gör det inte nu heller. För trots att acnen är borta, så finns det någonstans en liten röst som tillhör en osäker 16-åring som säger att världen kommer att gå under om jag skulle träffa någon jag kände utan att bära smink.

Jag fick acne för att mina föräldrar var smarta nog att gå och skaffa barn med en partner som också hade acne som ung (hello, Darwin?). Och jag blev av med den genom en kombination av systemisk och lokal behandling. Men jag vet att dagen jag slutar, kommer den att komma tillbaka. Och jag vet att många har mycket värre acne än jag och genomlider alla möjliga behandlingar och biverkningar för att bli av med sin acne, ibland utan särskilt större framgångar.

Så alla som inte har eller har haft acne; sitt ned, håll käften och lyssna när någon säger att deras finnar faktiskt inte läker på ett par dagar. Och alla andra; sök behandling! Oavsett hur många dermatologer, hudterapeuter och för oss tjejer barnmorskor (läkare får inte lov att rekommendera p-piller för acne, trots att det faktiskt kan hjälpa många), du måste besöka, så är det så fett värt det den dagen din bästa kompis kan ta en närbild på ditt osminkade ansikte och det enda du ser på bilden är inget annat än ditt vackra ansikte.

Peace out! <3

En glad liten Bella gick idag och skulle handla en födelsedagspresent till sin Vati som har födelsedag nästa helg. Då hon tidigare kollat på sin banksida och det inte stått något om att studiebidraget på cirkus 13 000 skulle komma så trodde hon helt enkelt att hon skulle få endast en tusenlapp från jobbet och leva på den tills studiebidraget kom. Men, så tittade hon till sitt konto innan le shopping och woila! så hade studiebidraget kommit! Yay! Så förutom pappas födelsedagspresent köpte hon även lite smycken och en BodyScrub från The Body Shops nya serie Chocomania.


Mmmmm, säger bara nomnomnom! Men... inte smaka!

Och serien heter inte bara något chokladaktigt och är lite brunt, utan allting luktar verkligen riktig choklad! Hade lätt köpt hela serien om jag kunnat, men med studentekonomi är man något begränsad, så det blev en BodyScrub som jag ändå hade bahov av att köpa. Kommer med en liten recension av den snart! =)

Annars flyter saker och ting på som vanligt, min petíte förkylning håller på att gå över och snart skall jag ställa mig och laga lite pannkakor. Nomnomnom!

Peace out! <3

Och så kom snön. Likaså min ömmande och slemhostande hals. Jippie... Tur att man har gott om te, mjölkchoklad och gröna äpplen för att ge halsen lite V.I.P.-treatment. Skall försöka att inte sjunga, men alla som känner mig vet hur det brukar gå med det. Mycket dåligt med andra ord. Är man van vid att sjunga 30 min eller en timma varje dag blir det faktiskt väldigt svårt.


Och ja, såhär ser mitt hår ut ibland... Underbart eller hur?

Kom helt osökt att tänka på ett underbart minne i London, när jag var där på klassresa. Sent en kväll gick brandlarmet på vårt hostel och alla gäster var tvungna att gå ut i kylan (var väl kanske 10 grader ute, kallt i pyjamas!) och vänta på att få komma in. Precis som många andra byggnader i London hade det här hostelet lite problem med självutlösande brandvarnare, men ingen fick komma in förrän brandkåren hade genomsökt hela byggnaden och förklarat den fri från brand, vilket såklart tar sin lilla tid. Så vad gör en liten estetklass? Sitter ner och lipar? Nej, vi slog ihop oss och sjöng! Lite gamla låtar från konserter, musikaler osv. Och nog blev det lite varmare, tiden gick lite snabbare och stämningen höjdes markant. The Power of Singing.

Peace out! <3

Och så var det med det lovet. Imorgon åker jag upp till Stokholm och min lilla lägenhet igen och fortsätter med Psykologi 2. Idag är det mission tvätta och packa som gäller. Det var trots allt inte så överdrivet mycket tvätt som var min, dock innehöll packingen desto mer. Det farliga med mellandagsrea är, som vi alla vet, att man köper göramycket kläder etc. (som om jag inte fick nog på julafton ungefär) och sedan kommer man på att man måste packa ned allt i väskor för att ta med sig allt hem. Lite smått avis på syrran som kunde packa ned allt i sin bil och bara köra hem till Helsingborg medan jag måste kränga på allt på ett tåg, men allting är ju relativt...


Åh, varför kunde jag inte bara kommit in i Göteborg och haft egen lägenhet här? Inte för att vara bitter men... jo, det är jag, vem är det jag försöker lura egentligen? Haha, 20 år och redan bitter, vilken succé!

Nej, nu slutar vi här innan jag börjar låta som en 60 år gammal norrlänning från Lämmelträsk eller något.

Peace out! <3