Åååh, fucking underbara människa! <3

Älskar hans musik så jävla mycket, den mannen vet hur han spelar sina strängar, även de allra mörkaste! Operan som jag och mampi såg heter Eugen Onegin och handlar kort och gott om olycklig kärlek, när kärleken inte når fram till sitt objekt. Shit asså, jag behövde inte ens följa texten på textmaskinen, man förstod handlingen även fast den var på ryska! Såå jävla bra är den musiken, den är liksom inte till för att man ska dansa eller digga till, den är till för att kännas! Ooh, goosebumps!


Bild från GöteborgsOperans hemsida (Fotograf: Mats Bäcker) =)

Sen är det ju lite synd att missa den svenska texten ibland, eftersom operor ofta är väldigt vackert översatta till en mycket mer lyrisk svenska än vad vi är vana vid, men det blir mycket lättare att koncentrera sig på musiken då. =)

Idag har jag (förutom att sola och plugga) varit på en minifika inne på stan med Karin och Jenny (som bestod utav en McFlurry och en dricka från McDonalds). Medan vi satt där kom vi på två saker;

1) Man vet att man är i Göteborg när man sitter på Kungsportsplatsen och det går förbi en gubbe i 40-/50-årsåldern med kavaj och röker en... PIPA!!!!!!!!

2) Om man lägger min arm mellan Karins och Jennys blir det korv med bröd. Ljust sådant. Och med en senapsrand.


JAG MENAR HALLÅ ELLER!!!!!!!!!!!


Haha, nej nu ska vi sluta mobbas. =)


Peace out! <3