Hm, det är en sak som jag den senaste veckan insett att jag måste lära mig. Något som egentligen alla kan. Som killar bara kan (ursäkta mina fördomar, men de är baserade på livserfarenhet. Frivilliga är välkomna att övertyga mig om motsatsen). Många klagar på att de eller deras nära och kära har brist på motsatsen, vilket nog är vanligast i detta samhället, men när man fastnar där och inte kan gå tillbaka, då har det gått för långt. Alldeles för långt.


När man inte kan prata i telefon utan att ha igång något spel på datorn. När man inte kan titta på sitt favoritprogram på TV utan att samtidigt chatta med minst 2 pers. När man inte kan plugga utan att ha TV:n i bakgrunden. När man inte kan åka buss/tunnelbana/ens gå en promenad utan att ha på musik samtidigt som man löser korsord/sudoku.

Jag måste försöka göra en sak i taget. Eller rättare sagt, lära mig att göra en sak i taget. Så fort jag inte gör minst 2-3 saker får jag typ panik och måste hitta på något att göra med den pyttelilla resterande delen av hjärnan som inte är upptagen med någonting. Än.

"- Blablablabla, nejdå, jag gör inget viktigt, skriver en uppsats bara..."

Så, lära mig att gå tillbaka till att bara göra en sak i taget. Kanske blir lättare att somna då? Kanske, kanske. Hoppas bara inte att min underbara simultanförmåga tar stryk, är faktiskt väldigt bra att ha i många situationer.

Nej, nu ska jag gå tillbaka till att bara kolla på Desperate Housewives. As if I ever learn.

Peace out! <3