Från och med imorgon kan det hända att dom ringer mig ifrån Göteborg och säger att jag har kommit in på sjukgymnastprogrammet där. Jag har seriöst ångest över det. Världens största också. För alltså, inte så, men just nu hatar jag att behöva välja. Mitt normala jag är fruktansvärt målinriktat, vet precis vad hon vill och låter inte någon eller något stoppa henne när hon väl bästämt sig (vilket oftast inte brukar ta alltför lång tid). Men nu är det bara kaos. Kanske underlättar med en lista?

Stockholm:
Sämre ekonomi
Svårare med jobbet
Saknad (kompisar, familj)
Inte mina rutiner med sång, dans och annat
Sl...

Livserfarenhet
Världens goaste klass
Sötaste värdfamiljen ever
Mindre krav
Nya vänner
Nya rutiner med sång och dans
Frihet

Göteborg:
Okänd klass
Mer krav
Mer stress
Jobbigt att flytta IGEN...
Västtrafik...

Bättre ekonomi
Lättare med jobbet
Samma rutiner med sång och dans
Mina vänner <3

Så ser det ut i min hjärna just nu, fast inte så snyggt och prydligt såklart. Mest är det ord som snurrar runt någonstans innanför pannbenet och framför ögonen på mig så jag blir mer tankspridd och förvirrad än vad jag redan är. Ringer dom inte mellan 24:e och 31:e, ja men då är problemet löst, då har jag inget att oroa mig över, då har jag inget val som behöver göras. Men ringer dom...


Såhär ser jag ut när jag svarar i telefon... not! XD

Jag har hela tiden varit inställd på att ringer dom så tar jag första tåget hem. Får jag möjlighet att studera i Göteborg så måste jag ta den chansen. Men... jag trivs verkligen i min klass och med de lärare jag kommer ha. och min värdfamilj är verkligen sötast i världen. No offence, men jag och mina föräldrar har verkligen gått varandra på nerverna det senaste... ja, ett bra tag helt enkelt. Jag trivs här, just nu, helt enkelt. Och trivsel är en av de viktigaste faktorerna för hur man skall överväga detta lilla dilemma. Så...

Nej, nog med min ångest nu.

Var och spelade ett slags TV-spel hemma hos en kompis igår tillsammans med några andra. Kan säga såhär; det är få gånger jag har skrattat så mycket som när de tog fram dansspelet. Spelet gick ut på att man skulle härma rörelserna som visades på TV:n, som registrerade ens rörelser med hjälp av två kameror och en laser...sak. I alla fall, har man dansat sedan 11 års ålder har man hyfsad koll på vad man ser och hur man skall göra för att det ska se någorlunda likadant ut. Normalt folk... ja.

Alla andra körde break it down (alltså gå igenom alla stegen) först och sedan easy, medan jag tvingades att gå direkt på medium, utan genomgång innan och utan att veta ungefär vilka steg som skulle komma. Gissa vem som vann? The dancer ofc!


Mohaha, jag vann! =P

Ikväll blir det musikalmarathon, måste verkligen hålla igång den genren om jag vill tappa mitt gehör helt och hållet. Dessutom är det alltid trevlig TV-stund.


Åh, vadå världens bästa film! <3 ÄLSKA SÅ JÄVLA HÅRT!!

Fantomen på Operan, RENT, Chicago, Sweeney Todd och kanske West Side Story eller Dreamgirls, vi får se =)

Peace out! <3