Det gick sådär med produktiviteten... åkte in till stan med Sara och Anja istället.

Omg vad jag kommer sakna mina muffinsar! Älskar er så jävla mycket, fattar inte att jag lämnar er och alla andra söta småkakor för att åka till ett mysko ställe där jag inte känner en enda liten sötsak! Åh, kommer sakna alla mina underbara vänner (alla som jag kallat för "söt" eller något annat knasigt det senaste halvåret kan känna sig tilltalade) och mina syskon, mina föräldrar (även om vi mest går varandra på nerverna XD) och all trygghet och alla rutiner som man lyckas samla på sig under 19 år!

Kanske låter jättetöntigt, men det är verkligen läskigt att inte kunna gå till "sin" ICA, åka till "sitt" köpcenter eller "sitt" café där dom bakar "mina" muffins. Jag kommer inte ha någon aning om vart någonting ligger! Panik!

Ali nie... allt löser sig. För eller senare. I värsta fall får man väl hälla saltsyra på. Då löser det sig definitivt.


Jag och min älskade Sara <3

Sakna! <3