Kom att tänka på det här med livets ytterligheter. För hur svenska vi än blir i långa landet lagom falukorv, så är livet sällan särskilt lagom. Någonstans.

Antingen är man så uttråkad att man klättrar utmed väggarna, eller så är man så stressad att man istället går in i dom.

Antingen verkar det vara 1 miljon medresenärer med dig på bussen/spårvagnen/tåget, eller så är det du och två till. Helt tomt.

Antingen har man så mycket pengar att man inte vet vad man ska göra av dom, eller så har man så lite pengar att man mår dåligt.

Vissa dagar hör ingen utav ens kompisar av sig. Men nästa dag, då ringer 5-6 stycken inom loppet av några timmar. Helst medan du är upptagen med annat.


Ännu en ytterlighet. Fotograf: Lars-Erik Nilsson

Oftast har man noll killar/tjejer på g. Och så finner man sig en dag ha typ 3-4 stycken på g samtidigt och undrar, vad fan hände egentligen?

Varför kan inte allting komma i lagom doser, lite då och då liksom? Nej, det är såhär universum fungerar. Från ytterlighet till ytterlighet. Man kan inte vara lagom lycklig. Eller mätt. Eller varm. Det är bara så, det är ungefär som om universum gör sitt bästa för att du aldrig ska bli nöjd.

Men vet du vad du gör då? Du säger:

SCREW YOU UNIVERSE!!! I'M GONNA BE HAPPY ANYWAYS, SO YOU AND YOUR WHAHOOLOO CAN GO TO HELL!!! (well see eachother there, maybe take a cup of coffee?)



Så funkar det. Tror jag.

Peace out! <3