En utav de få saker som faktiskt kan göra mig riktigt upprörd är abortfrågan.
För mig är det en självklarhet att man som fertil kvinna har rätt att välja om man vill bli mamma eller inte, om man känner att man är redo för att ta ansvar för ett nytt liv på den här jorden eller inte.

Men som vi alla vet så delar inte alla min åsikt. Och de är SÅ övertygade om sin sak och säger "då är du en sån som mördar barn", när jag svarar "ja" på frågan om jag skulle kunna göra en abort. Visst är det lätt att säga när man sitter här, man vet ju aldrig hur man skulle reagera när man väl sitter där med ett litet plus på stickan. För det är då man blir mamma. Anser jag, som aldrig varit gravid eller burit ett barn, men allting är ju relativt.

Det som jag verkligen stör mig på är att de flesta (inte alla) abortmotståndare är så fruktansvärt naiva. De tror att ALLA fjortonåringar har 100% koll på sin mens, att ingen kvinna skulle kunna tänka sig att bli ihop eller ligga med någon som inte verkar lämplig pappa, att man inte kan bli gravid om man håller på med alkohol, droger eller är psykiskt sjuk på annat sätt eller vis och om man bara förbjöd aborter så skulle de upphöra helt och alla vackra barn skulle födas till världen, rena och fina i jesu namn. Typ.


REALITY CHECK:

1) NEJ, väldigt få 14-åringar har koll på sin mens. Det beror oftast inte på att de är dumma i huvudet, utan för att inte ens kroppen har koll på mensen och har 10 000 hormoner som skjuter i kroppen och fuckar upp hela systemet. Lägg då till grupptryck att ha sex och en pojkvän som "lovar att abrutet samlag funkar". Tada, you just got yourself a teenage pregnancy.

2) Är man inte ute efter att ha barn om något år eller så är pappakvalité det SISTA man tittar hos det motsatta könet, eftersom det är helt uteslutet. End of story.

3) Ja, man kan bli gravid (och framför allt göra någon gravid) även om man håller på med alkohol, droger eller är psykiskt sjuk, även om det kanske är svårare. Och är det verkligen så farligt med ett glas rött någon gång i veckan under graviditeten? SVAR JA!

4) Skulle man förbjuda aborter i Sverige betyder det inte att svenska kvinnor skulle upphöra att göra abort. De skulle upphöra på de svenska sjukhusen, men ett oönskat barn blir sällan fött, oavsett legalisering eller inte. Abort har förekommit i alla tider, i alla länder och kulturer oavsett medicinska kunskaper och möjligheten till vård. I länder där abort är förbjudet förekommer aborter hemma, på offentliga toaletter, sjukhus utomlands, på illegala kliniker och då ibland av någon utan medicinsk kunskap via förgiftning, osteriliserat intrång i livmodern och andra plågsamma metoder där modern löper precis lika stor risk att dö av infektion eller den förgiftning som skulle dödat barnet. Hon löper också en hög risk att aldrig mer kunna bära ett barn.

Att göra en abort på sjukhus, med utbildad personal och steril utrustning är traumatiskt nog, ni "livsrättsaktivister", är ni verkligen så övertygade om er sak att ni tycker att ni har rätt att göra det ännu mer tabu, plågsamt och skambelagt? Tror ni verkligen att man mår bättre av att ta bort alla säkerhetsfaktorer och garantier?

Hälften av alla barn som föds idag är planerade. Men en klar majoritet av dem är önskade. Många är trots allt efterlängtade. Vill man att alla barn som föds skall vara önskade är man för abort.

Och visst, det är ett människoliv man dödar, det förnekar jag inte. Men eftersom ett foster inte är livsdugligt när det aborteras och inte hade klarat sig utanför livmodern anser jag att det är upp till ägaren av livmodern att bestämma huruvuda det lilla livet skall få en chans att utvecklas eller inte.

Jag väljer att inte blanda in religion i denna lilla artikel, då jag anser att detta är en moralfråga och inte en religionsfråga. Dock går de hand i hand och jag förstår att det kan vara svårt för en religiös person att tycka något i denna fråga utan att ha med sin tro. Men jag vill inte ha ett religionskrig, eftersom varje person har rätt att tro på vad den vill utan att bli ifrågasatt. Dock tycker jag att man måste kunna diskutera sådana här frågor med personer som har en annan religion och/eller ateister utan att fastna i argumentet: det är emot Guds vilja, eller liknande.

Som slutkläm tänkte jag citera Marylin Monroe: