En sak som jag stör mig på, eller rättare sagt viss egenskap som en hel del människor besitter, är de som tar sig själva på alldeles för stort allvar. Som att man måste vara perfekt, perfekt, perfekt hela tiden, även klockan halv sex på morgonen eller klockan tre på natten, x antal öl senare. Folk som inte kan driva med sig själva eller ens visa upp ett uns av självironi är de tråkigaste jag vet. Det blir så mycket exemplariskt perfektum att man bara vill kräkas. Var är mänskligheten? Och allt det skojiga?


Liksom hello boys!!! Hehe... CEPE!!!! (men så får man inte säga, så därför säger jag rabies istället)


Eller som dom här... julgran på huvudet... världens fulaste baddräkt... i fulaste poserna ever...

Det här är jag. Utflippad, lite lagom störd och med en hel portion självironi. Orka vara normal, jag föredrar att vara mig istället. Och nej, för alla som undrar, jag har ingen diagnos med någon form utav bokstavskombination. Jag är bara en helt normal (ok, den kan diskuteras, men ni fattar poängen) brud som är trött på att alla skall vara så himla perfekta hela tiden. Som om världen gick under om din pojkvän såg dig utan smink? Eller kassörskan på ICA? Eller om en random person på bussen skulle se dig med inte-helt-perfekta kläder. Eller onoppade ögonbryn.

WHO CARES!!!???

Dom ser dig ändå 364 andra dagar om året och kommer med ganska liten sannolikhet att döma dig för att du den 365:e dagen råkade ha en liten, liten fläck på tröjan som ändå inte syns utan mikroskåp. Fan, jag gick till skolan i min underbara onepiece som inte bara var (hör och häpna) en storlek för liten, utan också hade en jättefin äggvitefläck på sig (och ja, det var inget annat än äggvita, annars hade jag fan inte gått till skolan med den. uuuurk!). Gissa hur många som såg det? NOLL! Gissa hur många som anar att min onepiece är i XS (I had that size like years ago...)? NOLL! Så sluta vara så jävla perfekta och LEV LITE UNGJÄVLAR!!!!

Det var allt damp (förlåt, rabies heter det) för idag. Tenta imorgon... BLÄÄÄÄÄÄÄ!!!

Peace out! <3